Verksamhetsberättelse 2023/Story: GLAM-samarbeten som går längre än en massuppladdning

I den här storyn berättar vi om våra djupgående samarbeten med kulturarvsinstitutioner som inte primärt går ut på att ladda upp deras material eller genomföra begränsade utbildningsinsatser, utan på att stödja dem i deras strävan att bättre förstå och engagera sig i Wikimediaplattformarna genom att genomföra gemensamma projekt. Detta skapar långsiktiga effekter då personalen fungerar som ambassadörer för fri kunskap och Wikimediaplattformarna som verktyg för att nå ut till allmänheten, engagera dem genom crowdsourcing. Genom att nyttja den kraftfulla mjukvaran för att knyta samman material och kunskap från olika håll nås nya insikter och existerande kunskap berikas.

Det gångna året har präglats av intensivt samarbete med svenska GLAM-institutioner. Detta är något vi är väldigt glada över, då det gör det möjligt för fler att ta del av att de skatter som våra museer, bibliotek och arkiv förvaltar. Arbete med öppet licensierat kulturarvsmaterial utgör någon av en kärna i Wikimedia Sveriges arbete. Ett vanligt förfarande är att ett museum ber om hjälp med att ladda upp bildmaterial till Wikimedia Commons eller data till Wikidata. Men över de senaste åren har vi sett en intressant utveckling i hur kulturarvsinstitutioner ser på Wikimediaplattformarna. De vill gärna göra något utöver enstaka uppladdningsinsatser. De blir mer och mer nyfikna på hur de kan bidra till det fria kunskapsekosystemet på ett långsiktigt hållbart sätt, vidareutveckla egen kompetens och lära av varandra. Detta är något som vi är väldigt glada över — som en liten förening är våra resurser begränsade, och vi är dessutom inte ämnesexperter. Vi delar med oss av vår expertis i hur Wikimediaplattformarna fungerar, vilka tekniska verktyg som finns och hur de kan användas, och hur man navigerar plattformarnas kultur och praxis; men det är när kulturarvsexperter själva tar initiativet som riktigt spännande och innovativa ideér kläcks och genomförs.

Under 2023 arbetade vi med två större projekt som var unika just genom att våra GLAM-partners tog stort ansvar och var drivande i både utformningen och genomförandet. Det första, Wikidata för auktoritetskontroll, var ett treårigt projekt med finansiering från Riksantikvarieämbetet. Nationalmuseum och Statens historiska museer arbetade tillsammans med sina auktoritetsdata och utforskade Wikidatas potential som en hubb för kulturarvsdata. Vår roll var att lära ut grunderna — från vad Wikidata egentligen är till hur man använder uppladdningsverktyg som OpenRefine och tar fram data med frågespråket SPARQL — samt bistå med vägledning och rådgivning under hela projektet. Att kunna följa projektgruppen under de tre åren och se dem bli mer och mer självsäkra och aktiva Wikimedianer var otroligt givande. Ett av projektets mål var att hjälpa dem utvecklas till ambassadörer som kan sprida sina kunskaper och erfarenheter med sina kollegor inom sektorn. Tillsammans skrev vi bland annat ett konferenspapper om hur det kan gå till när ett museum väljer att börja jobba med Wikidata, samt tog fram ett antal instruktionsvideos där vi går igenom vårt arbete med Wikidata och OpenRefine. Dessa är konkreta frukter av våra insatser som nu kan användas av andra GLAM-institutioner som också vill bli bättre på Wikidata. Vi hoppas att denna dokumentation hjälper andra att utveckla och implementera egna idéer.

Det andra projektet som måste nämnas är 100 000 Bildminnen, ett samarbete med Nordiska museet. Museet genomförde en stor digitaliseringsinsats av, tidigare opublicerade fotosamlingar från sina arkiv. Bilderna är tagna av flera namnkunniga fotografer och avbildar motiv från både Sverige och andra länder — industrier, stadsvyer och människor. Tyvärr är många av dem försedda med väldigt lite information, man vet när de är tagna och i vilken stad eller industri, men inte mycket mer. Till exempel finns det många bilder på vackra byggnader i Stockholm, men vilka är de exakt? Och så otaliga bilar och flygplan där vi inte vet vad de heter.

Vilken tur att Wikimediaplattformarna finns, det bästa stället där frivilliga från hela världen samlas för att dela med sig av sin expertis. Någon kan säkert identifiera en gammal Stockholmsbild, en annan är en fena på krigsflygplan. Nordiska museet valde att utnyttja möjligheten i en tvåstegsprocess. Först laddas ett urval av bilderna upp till Wikimedia Commons så att gemenskapen har möjlighet att förbättra deras beskrivningar och kategorisering. Senare laddas volontärernas förbättringar ner för att kunna importeras till museets egna system. Alla gagnas av detta: volontärerna får tillgång till nya, unika bilder att illustrera Wikipediaartiklar med eller återanvändas på annat sätt, och museet får tillgång till deras hjälp och kunnande.

Dessa innovativa samarbeten visar att det finns mycket kulturarvsinstitutioner kan göra med Wikimediaplattformarna; betydligt mer än att bara ladda upp en bildsamling vid ett enstaka tillfälle. Långsiktiga, strategiska projekt skapar en grund för att till exempel genomföra spännande evenemang. Inom Bildminnenprojektet organiserades det bland annat en skrivstuga i samarbete med Flygvapenmuseet med fokus på bilderna från flygplanstillverkaren SAAB. Skrivstugan lockade flera experter, inklusive tidigare SAAB-medarbetare, som inte bara kunde identifiera motiven på bilderna, utan till och med sig själva!

Årets samarbetsprojekt har förhoppningsvis sått ett frö i Sveriges kulturarvssektor till mer aktivt engagemang i Wikimediaplattformarna. Vi kan redan se att detta sker; till exempel har Norrbottens museum inspirerats av Auktoritetsdataprojektet och under 2024 skall vi tillsammans arbeta med att utveckla deras Wikidatakompetens. Vem vet vad det leder till?