Projekt:Wikipedia i utbildning 2013/Frivilligutbildning
Detta var dokumentet som gavs till deltagarna vid frivilligutbildningen den 26 januari 2013.
1. Schema för dagen.
- 9.30–10.00 Kaffe/te och välkomnande.
- 10.00–12.00 Genomgång av material och resurser. Presentationsteknik och kontaktskapande. Hur man svarar på de vanligaste frågorna. Misstag och hur man undviker dem.
Aktiviteter Gör er egen presentation tre & tre. Nummer 1 -3 & 4 -6. Nyttja befintligt material samt handout och presentera: - Wikipedia & andra systerprojekt. 30 - 40 min att sätta ihop. 30 min att presentera (10 min per grupp + lite extra) 30 min till kommentarer (10 min per grupp + lite extra) Se bifogat utvärderingsmaterial.
- 12.00–13.00 Lunch
- 13.00–14.30 Presentation av Wikimedia Sverige och föreningens olika projekt. Hur ska vi presentera vår förening och de aktiviteter som är planerade framöver?
Aktiviteter Presentera GLAM, Utbildning, Europeana Awareness. Tre grupper, en för varje del i WMSEs verksamhet. 1 & 4, 2 & 5, 3 & 6.
- 14.30–14.45 Fika.
- 14.45–16.00 Allmänna frågor: Vilka event vill vi vara representerade på? Var är det viktigt för oss att synas? Vad har vi för strategier kring detta?
Aktiviteter Föreställ dig...
- Hur ser människor på Wikimedia Sverige om fem år?
- Vilka ställen ska vi vara på?
Enskild presentation på ungefär fem minuter + diskussion om det som uppkommit på wikin.
2. Att tala så att de lyssnar – om effektiv muntlig
presentation av Richard Nordberg avdelningen för språk och kommunikation, KTH
Inledning
Muntlig presentation har blivit allt viktigare i utbildning och yrkesliv. Allt oftare hamnar vi i situationer där vi måste redovisa ett genomfört projektarbete, informera andra om våra senaste forskningsrön eller argumentera för att vårt projekt skall få högre anslag. Oavsett situation är kunskap om och erfarenhet av muntlig framställning av oskattbart värde. En viktig insikt som vi måste utgå ifrån när det gäller muntlig kommunikation är att skillnaden mot skriftlig kommunikation är betydande. De som läser en bok eller en rapport kan inleda sitt läsande med att bläddra igenom texten och på så sätt få en överblick. Läsaren kan också gå tillbaka i texten och kontrollera att hon har förstått rätt. Som talare måste du däremot ge åhörarna mer ”service” än vad du behöver göra som skribent, eftersom talad kommunikation är flyktigare och mer situationsbunden. Detta kapitel går igenom grunderna i presentationsteknik. Framställningen är pragmatiskt inriktad och innehåller alltså mer praktiska, konkreta tips om vad som gäller i själva presentationssituationen än bakomliggande teoretiska resonemang.
Inledande frågor
Grundförutsättningen för en muntlig presentation är förstås ett ämne att presentera. Ibland formulerar du själv ett ämne, men oftare tilldelas du ett. Oavsett vilket måste du börja med att besvara ett antal frågor. Svaren på dessa frågor utgör nämligen en viktig förutsättning för huruvida ditt budskap skall nå fram till publiken eller inte. Börja alltså med att besvara följande frågor: Vilka ska jag tala till? Experter eller noviser? Vad vet de i ämnet sedan tidigare? Vad vill de veta mer? Vad ska de veta/tycka/känna/kunna efter presentationen? Med andra ord: vad har jag för mål med min presentation? Hur länge ska jag tala? Var ska jag tala? När ska jag tala?
När du har besvarat dessa frågor har du kommit en bra bit på väg. Nu har du nämligen inte bara klargjort viktiga omständigheter i samband med din presentation, utan också undermedvetet bekantat dig med själva situationen – att stå framför en publik. Just detta är som bekant det allra jobbigaste för många talare.
Disposition
Nästa steg är att bestämma i vilken ordning du ska presentera ditt stoff. En bra princip är att sortera stoffet i angelägenhetsordning: det väsentligaste först, sedan det värdefulla, därefter det som möjligen är användbart och slutligen det som egentligen är överflödigt men som du kan lägga till om du hinner. Varför detta då? Jo, för det första är det viktigt att åhörarna direkt får reda på kärnan i det du vill säga. På så sätt kan de vara mer fokuserade under resten av presentationen; de slipper undra vart du vill komma. För det andra kanske första delen av din presentation tar längre tid än du har räknat med, och du måste korta ner resten. Då vore det fatalt om du har lagt det allra viktigaste sist, och du inte skulle hinna med det! Här kan vi jämföra med en tidningsartikel som måste kortas på grund av platsbrist. När redaktören tar fram saxen – artiklar klipps alltid bakifrån – är det viktigt att artikelns kärna inte försvinner! Tänk vidare på att det är värre att vilja säga för mycket än för lite. I en presentation på 10 minuter hinner du kanske med inledning, tre huvudpunkter och avslutning. Försök inte att få med mer – då känner sig både du och åhörarna lätt stressade. Späcka inte heller ditt anförande med alltför mycket detaljfakta – ingen kan ändå hålla allt det i huvudet. Du måste alltså hjälpa åhörarna genom att redan innan presentationen välja ut det absolut viktigaste, och inte lämna detta arbete till publiken.
Framförandet
Dagens moderna presentationsteknik har sin grund i antikens retorik. Konsten att övertyga har alltså mångtusenåriga anor. Också den typ av framförande som förordas av de flesta talexperter i dag har sitt ursprung i antiken. Nedan följer en ”steg-för-steg- instruktion” för en bra presentation.
Varför ska vi tro på dig?
Börja med att presentera dig och eventuella kolleger och berätta vad du skall tala om. Vid gruppresentationer är det viktigt att den som talar står upp, övriga sitter ned. På så sätt tas ingen uppmärksamhet från talaren. Säg några ord om din bakgrund, till exempel vilken utbildning du har och/eller vad du arbetar med. Denna punkt är till för att klargöra ditt förhållande till ämnet och därigenom skapa tilltro till vad du har att säga. Detta är speciellt viktigt om åhörarna har blivit kommenderade till presentationen och inte är där frivilligt.
Ämnet
Tala om vad du skall prata om, och gärna varför du vill ta upp det ämnet. Har du blivit ombedd, och i så fall varför just du? Är det något som ligger dig varmt om hjärtat? Att förmedla ett personligt intresse och engagemang är av största vikt.
Tiden
Tala om hur länge du tänker prata. En förutsättning för att kunna veta det är att du har övat innan.
Frågor?
Får lyssnarna ställa frågor under eller efter anförandet? Som tumregel gäller att du skall vara beredd på att frågor kan ställas när som helst under anförandet, och i så fall skall de besvaras direkt. Säg därför aldrig: ”Jag återkommer till att svara på din fråga litet längre fram, så om du kan vänta en liten stund med att få svar, så vore jag tacksam.” Om anförandet emellertid är kort (ett par minuter), kan du till exempel säga: ”Om ni har några frågor, är jag tacksam om ni väntar med dem till efter mitt anförande.”
Vad vill du ha sagt?
Börja ditt anförande med en sammanfattande överblick av ditt budskap – på det sätt som är vanligt i tidningsartiklar – eller med en intresseväckande fråga för att fånga lyssnarnas intresse. Så här till exempel: ”Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att ...” ”I min undersökning har jag kommit fram till ...” ”Har någon i auditoriet undrat över varför ...? Det är nämligen det jag skall försöka förklara för er ...”
Vilka är de viktigaste punkterna?
Visa huvudpunkterna i ditt anförande (på tavlan, OH-plast eller PowerPoint). Om lyssnarna känner till anförandets struktur blir det nämligen lättare för dem att ta till sig vad du har att säga. Jämför detta med innehållsförteckningen i en bok eller rapport. Kommentera punkterna på exempelvis detta sätt: ”Först kommer jag att säga några ord om X ...” ”Detta leder osökt in på Y...” ”Min tredje punkt är Z ...” ”Alla dessa tre punkter är nämligen en förutsättning för att förstå vad Abrakadabra är för något.” ”Dessa tre händelser/faktorer kan anses vara orsaken till att ...” ”Slutligen kommer jag att ge en kort sammanfattning av anförandet.”
Var är du någonstans i presentationen?
När du sedan har börjat ditt anförande är det viktigt att du också, under anförandets gång, signalerar övergången från en punkt till an annan. Detta kan jämföras med bokens eller rapportens kapitelrubriker, där ju läsaren ser att ett avsnitt är avslutat och ett annat tar vid. Kommentera övergångarna till exempel på detta sätt: ”Det var vad jag hade att säga om första punkten, så nu går jag över till ...” ”Nästa sak jag tänkte ta upp var ...” ”Och med det är jag inne på min sista punkt, nämligen...” ”Avslutningsvis tänkte jag säga något om hur man kan tänka sig att framtiden kommer att se ut inom ...”
Färdig?
Avslutningen ska vara tydlig. Det måste låta som om du sätter punkt. Åhörarna ska med andra ord inte behöva undra om du är klar. ”Och så till slut skall jag sammanfatta huvudpunkterna i min presentation: ... Det ska bli intressant att höra vad ni har för frågor.” ”Jag tycker att det Einstein gav uttryck för när han sa ’......’ sammanfattar vad jag har velat säga här i dag.” ”Ja, det var allt jag hade att berätta för er om ...... Jag förstår att ni har en del frågor och jag ska gärna försöka svara på dem.”
3. Utvärdering av muntlig presentation
- Innehåll och struktur
- Har talaren presenterat sig och tydliggjort sitt förhållande till ämnet?
- Klargjordes från början vad talaren ville med sin presentation?
- Stämmer titelns formulering med anförandets innehåll?
- Fick åhörarna en sammanfattande överblick i början?
- Var strukturen bra och blev den klart presenterad?
- Fick åhörarna klart för sig när talaren övergick från en punkt till en annan?
- Var det en tydlig avslutning?
- Redovisades källan/källorna?
- Framställning
- Hur var kontakten med publiken?
- Vad tycks talarna känna inför sitt ämne?
- Utstrålning, kroppsspråk och eventuella åtbörder? ##
- Takten: för fort eller för långsamt?
- Var rösterna klara och tydliga?
- Var språket väl anpassat med tanke på lyssnarna?
- Illustrationer
- Vilka illustrationer förekom?
- Var de relevanta?
- Blev de förklarade?
- Pekades de viktiga punkterna ut tydligt?
- Kunde något annat i framförandet ha illustrerats?
- Kunde alla se hela bilden?
- Själva illustrationerna: Rubriker? För mycket text? Tydlig och tillräckligt stor text?