Projekt:Fri offentlig information 2013/Motionsunderlag

Motivering

Idag är det inte en självklarhet att det som producerats för offentliga medel blir fritt tillgängligt för alla medborgare. I vissa sammanhang får man betala för att få tillgång och man får alltså betala en gång till. Detta är självklart orimligt och bör ändras. Detta gäller såväl inom kultur som inom forskning, båda områden som medborgarna inte har fri tillgång till, trots att de finansierats med skattepengar.

Upphovsrätt, innovation och kulturell allemansrätt

Det finns flera vägar att gå och här ska vi belysa två av dessa.

1. Myndigheter skulle kunna kräva att material de köper in är producerat under fri licens.
2. Det går även att göra små justeringar i Upphovsrättsslagen för att göra till exempel bilder och kartor som produceras skulle hamna utan upphovsrätt (stryka undantagen i 2 stycket §9 URL 1960:729 https://lagen.nu/1960:729#P9S2).

I undantagen i 2 stycket §9 URL 1960:729 är undantagen från undantagen:

1. kartor,
2. alster av bildkonst,
3. musikaliska verk eller
4. diktverk.

Kartor från Lantmäteriet kostar att ta del av. Med dessa fritt tillgängliga skulle nya innovationer i form av till exempel gratisappar till mobiltelefoner kunna skapas och allmänheten, studenter och forskare skulle kunna bygga vidare på den information Lantmäteriet har tillgång till. Detta har redan skett i andra länder, vinsterna av detta är många och ett utmärkt exempel på detta är Open Data Challenge som annordnades i EU 2011 där deltagare fick bidra med applikationer baserade på den öppna data som finns tillgänglig inom EU. Ett av vinnarbidragen var det excellenta Live London Underground Tube Map där alla tunnelbanetåg i London visas i realtid var de befinner sig. Detta är bara ett exempel på hur innovationer utvecklas från öppen och fritt tillgäng data och visar att möjligheterna är oändliga.

Kulturell allemansrätt

Med termen kulturell allemansrätt vill vi ändra lagstiftningen så att kulturen kan göras tillgänglig för alla, likt den allemansrätt som redan finns i Sverige. Med en sådan lagstiftning ökar vi den kulturella tillgängligheten och gör det enklare och bekvämare för medborgare att ta del av den svenska kulturen. Detta gör det även enklare för kreativa skapare att sprida kulturen vidare utan att behöva oroa sig för krångliga regler i upphovsrätten. Utvecklingen i och på Internet går allt snabbare och lagstiftningen bör ändras för att på ett enkelt sätt främja denna positiva utveckling och inte se utvecklingen på Internet som ett hot. Redan idag arbetar många museer i Sverige med att digitalisera sina samlingar och göra dem fritt tillgängliga på nätet. Att konstverken sedan finns publicerade på Internet gynnar den kulturella utvecklingen och ökar kunskapen för konstverken. Att digitalisera och göra konstverken tillgängliga gynnar även museerna. Inte nog med att konstverk blir digitalt förevigade för framtida generationer, det gör även mindre isolerade museers verk tillgängliga för den breda allmänheten.

Creative Commons och kulturell allemansrätt

Sverige behöver ett tydligt lagrum som gör kulturen till en allemansrätt, där konstverken kan publiceras och spridas under fria förutsättningar något som uppmuntrar fler museer att släppa sina samlingar digitalt.

Den upphovsrätt som existerar idag ger inga utrymmen för någon kulturell allemansrätt, men det finns alternativ att tillgå. Många nya konstverk publiceras idag under någon av Creative Commons licenser, där systemet bygger på fyra olika grundrättigheter;

1. Upphovsmannen får välja om verket får bearbetas eller inte,
2. om verket får spridas (i icke-kommersiellt syfte) eller inte,
3. om bearbetningar av verket får spridas endast under samma villkor som ursprungsverket eller inte,
4. samt om all användning kräver att upphovsmannen omnämns eller inte.

Dessa rättigheter kan man välja att kombinera som man själv vill. Systemet är mer flexibelt än den traditionella upphovsrätten. Vi vill se ett tydligt lagrum för spridningen av konst, till detta är Creative Commons licenser ett utmärkt alternativ.

Forskning

Det borde också ställas krav på att forskning finansierat med offentliga medel blir fritt tillgängligt. Fördelarna med detta är flera;

1. För forskaren själv innebär detta att möjligheterna till samarbete blir fler,
2. Mer återkoppling från forskarkolleger och
3. En större sannolikhet att materialet kommer hamna hos andra som kan använda och vidareutveckla forskningen.

Sverige investerar årligen 3,43% av BNP i forskning och utveckling. Detta gör att Sverige befinner sig på fjärde plats i världen när det kommer till investeringar inom forskning och utveckling, räknat i BNP, och ligger därmed långt över OECD snittet. Tillgången till forskningsmaterial finansierat med statliga medel är däremot inte lika upplyftande att läsa om, i EU rapporten Online survey on scientific information in the digital age från 2012 svarade 1140 personer från 42 länder i Europa, däribland Sverige, på frågan om de inte hade några problem med tillgång till forskningsmaterial. Av de tillfrågade svarade 84% att de var oeniga eller starkt oeniga med påståendet. Forskning är inte fritt tillgängligt och hindras därmed från att vidareutvecklas i större utsträckning. Den innovation som fritt forskningsmaterial kan ge upphov till har potentialen att bli vår tids järnmalm, en resurs som för samhället och utvecklingen framåt, men utan biverkningar.

Sverige är idag ett framstående land inom IT och kultur. Men upphovsrätten har inte följt med i utvecklingen och bör därför ses över. Vi värnar om den svenska traditionen av allemansrätt i natur och önskar utöka denna till att även omfatta kultur och forskning. Dagens upphovsrätt lider av legitimitetsproblem och hindrar effektivt spridningen av kultur i Sverige. I takt med att en ny generation växer upp kommer den digitala kulturella tillgången att bli alltmer viktigt. Vi måste tillsammans ta tillvara på möjligheterna som den digitala utvecklingen innebär och arbeta för ett öppet kultursverige som alla har tillgång till.

Detta bör ges regeringen tillkänna.